Carl Magnus Swahn

Blog

  • Trälimskallar

    Spik i limflaska
    Spik i limflaska

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Det är inte ofta jag använder med trälim, men härom veckan så skulle jag limma en bordskiva. Eftersom jag använder det så sällan så hade mynningen på limflaskan torkat igen.

    Inga problem, tänkte jag. Det fixar jag lätt med en spik! Att jag kom att tänka just på en spik är eftersom jag har tydliga minnen från träslöjden. Där stod färglada Casco-flaskor på rad, alla med en spik i öppningen.

    Det är tjugofem år sedan jag hade träslöjd i grundskolan. Visst är det märkligt att förpackningen är exakt likadan idag, trots att alla måste komplettera den med en spik. Det verkar som att alla människor känner till spikknepet, förutom ingenjörerna på Casco. Har de aldrig testat förpackningen själva? Har de aldrig besökt ett snickeri eller en slöjdsal? Kunde man till exempel inte haft en pigg inbyggd i locket som man kunde peta ned i öppningen när limmet torkar igen? Eller en totalt annorlunda öppning som lämpar sig bättre för produkten?

    Förbättra det du gör

    Jag tror att produktutvecklarna på Casco helt enkelt är hemmablinda. Deras förpackning ser ut som den ser ut, varken mer eller mindre. Av olika skäl, kanske för lite konkurrens på marknaden, så har de nog uppfattningen att deras flaska fungerar helt ok.

    Vad gör du i ditt arbete? Försök att titta med nya ögon på det du gör och se om det är något du kan göra bättre. Be inte bara hemmablinda kollegen vid skrivbordet mittemot att utvärdera ditt jobb. Fråga någon helt annan. Kusinen från landet, din karatetränare eller kassörskan på ICA. Ofta är det just dem som kan ge dig de nya idéerna du behöver.

  • Våga visa känslor

    Jag träffar Jacob Hamilton, som är Art Director på reklambyrån Creative Space, och diskuterar lite reklam.

    Jag: – Vilken typ av reklam skulle du vilja se mer av?

    Jacob: – Jag tycker att man ser för lite emotionell reklam. Det är inte många som vågar för att man är rädd att det ska bli töntigt. Jag gillar Ebays reklamfilm med leksaksbåten.

    Jacob visar glädje när reklamen blir känslomässig
    Jacob visar glädje när reklamen blir känslomässig

  • Dagen då Fredrik blev nedgraderad till Fredrik

    Om du står still så rör du dig relativt bakåt eftersom din omvärld hela tiden rör sig framåt.

    I föregående post så skrev jag om hur amerikansk bilindustri stått still under en längre tid, och vilka konsekvenser det har fått. Här följer ett mindre dramatiskt exempel hämtat ur min vardag.

    Jag jobbade för många år sedan på en byrå tillsammans med en copywriter som vi kan kalla Fredrik. På den byrån använde vi ICQ (ja, jag skrev ju att det var många år sedan) för att skicka snabbmeddelanden till varandra. En dag så började en ny AD-assistent som också hette Fredrik. För att undvika förvirring och feladresserade snabbmeddelanden kunde han inte ta Fredrik som nick på ICQ. Han kallade sig då för Fredrik Deluxe!

    Plötsligt framstod Fredrik, copywritern, som “bara” Fredrik. Han hade själv inte gjort någonting, men hans omvärld rörde sig framåt och han förstod snabbt att det fanns en ny sheriff i Fredrik-town.

  • Proppmätt inställning sänker amerikansk bilindustri

     

    Ford Mustang 2005
    Ford Mustang 2005

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Vissa produkter är tidlösa klassiker. Andra förväntas upprätthålla en ständig utveckling och förbättring. Amerikanska bilar har utvecklats väldigt lite över en väldigt lång tid. När de sedan upptäckte att omvärlden hade sprungit om dem så gjorde de nya versioner av gamla bilar, som t ex en nytillverkad Ford Mustang. Fresh?!

    Asien

    Japanska bilindustri däremot har präglats av ordet kaizen (kai=”förändring” och zen=”till det bättre”) och visst har japansk bilundustri verkligen förändrats till det bättre. De började tillverka dåliga kopior av amerikanska bilar, och idag är många testvinnande bilar från japan.

    Visst kan det kännas läskigt med förändring ibland, men det är i mina ögon betydligt läskigare att inte förändras.

    I Indien och Kina växer bilindustrin så att det knakar. Indiens bilindustri har fyrfaldigats mellan 1997-2007, och Kinas bilindustri har femfaldigats under samma period enligt E24.

    Statligt ägande

    Det enda praktiska för USA är att de nu inte behöver åka jorden runt för att bekämpa kommunismen. De får en hel del att arbeta på hemma, när viktiga kotor i deras industriella ryggrad sannolikt blir statligt ägda. Inte riktigt den amerikanska drömmen.

    Sverige

    Jag hoppas att den svenska staten inte följer samma spår, och köper Saab. Det är för mig förvånande att det finns så starka opinioner för svensk statlig biltillverkning.

    Det är helt ok att staten (landstingen) tillhandahåller en stadig infrastruktur och tjänster av nödvändig karaktär som sjukvård, brandförsvar mm. Tillverka bilar som ingen vill köpa är varken nödvändigt eller ok.

  • En portion chips

    Kalorier per portion chips

    Normalt anges energimängden för livsmedel i kcal/100g och ibland även per portion om det är tydligt portionsförpackat.

    Jag åt chips i helgen och läste på påsen att en portion, 25 gram, innehåller 135 kcal. Förpackningen är på 300 gram och det finns inget som helst hjälpmedel för konsumenten att dosera portionerna. I min värld är 25 gram chips en ganska liten mängd. Förpackningarna är normalt 200-400 gram, och en förpackning på 200 gram känns enligt mig ganska lagom för två personer.

    Varför gör chipstillverkarna såhär?

    Jag tror inte att tillverkarna vill minska konsumtionen av chips genom att rekommendera folk att äta små portioner.

    Ett av skälen till att göra såhär kan vara att medvetet ge ett felaktigt intryck av att chips inte innehåller så mycket energi som det faktiskt gör. 25 gram är skrivet i liten liten text och 135 kcal är skrivet i betydligt större text. Det skulle kunna misstolkas som att 100 gram chips alternativt hela förpackningen skulle innehålla 135 kcal.

    Dock tror jag att de allra flesta konsumenter är medvetna om att chips är oerhört energirikt, och jag tror att den här typen av produkter aldrig kommer att positonera sig som “det nya hälsosnacket”. Hur små portioner man än äter så är näringsvärdet ändå katastrof.

    Vem kommunicerar de till?

    Kostmedvetna konsumenter, som t ex fitnesstjejer, äter antagligen ganska lite chips.  Dessutom vet de att chips innehåller mycket energi, och de skulle aldrig missförstå angivelsen och råka tro 100 gram bara innehåller 135 kcal. Budskapet känns inte riktat till denna mågrupp.

    Mindre petiga konsumenter, som t ex Bert Karlsson, vet också att chips är energirikt men de bryr sig inte. De har nog ingen tydlig uppfattning om huruvida 135 kcal är mycket eller lite, och de vet nog inte att kalorier normalt anges per 100 gram. De gillar chips och är totalt ointresserade av näringsvärdet. Budskapet känns inte riktat till denna målgrupp heller.

    Hur fastställdes portionsstorleken?

    Har tillverkarna gjort någon undersökning och utläst att en genomsnittlig svensk chipsportion är cirka 25 gram? Eller om konsumenter idag normalt äter större portioner än 25 gram, vill de då ändra konumentbeteendet till tillverkarens nackdel? Det kanske finns en vettig förklaring, men just nu känns det som ett mysterium för mig.

    Jag åt cirka fyra portioner chips i helgen, hur många portioner brukar du äta?

  • Funktionshindrad i Vaxholm, nej tack!

    Funktionshindrad i Vaxholm, nej tack!

    Jag och en kompis åkte motorcykel till Vaxholm en dag. Där såg hon den här toaletten.

    Kombinationen av en halvmeter hög tröskel och en extremt smal dörr känns allt annat än tillgänglighetsanpassat. Hur tänkte de här?

    Nej tack, jag skulle inte vilja vara funktionshindrad i Vaxholm.