Nu lanseras version 5 av Font Awesome.Utöver att det är en fantastisk tillgång för alla som arbetar med digital design, så är det även ett utmärkt exempel på väl crowd funding fungerar som koncept, samt hur väl “freemium” fungerar som prismodell. De lanserar en fullt funktionell produkt, som är tillgänglig gratis. Samtidigt är det många som är beredda att betala pengar för att få extra funktionalitet.
Jag är övertygad att det kommer in mycket pengar i den här crowd fundingen.
Jag är en stor beundrare av Robert Broberg som tyvärr dog idag. Han har gett mig massor inspiration inom många områden.
Mest relevant för den här bloggen är ett exempel på analog användbarhet. Jag vill lyfta fram en bok där Robert har numrerat alla sidorna bakifrån, i stället för framifrån. Helt lysande! Som användare är det oftast mer intressant att veta hur många sidor man har kvar, än att veta hur många sidor man har läst.
Det är bara ett exempel på Roberts genialitet. Nu ska jag lyssna på mer av hans geniala alster på Spotify.
Jag har nyligen flyttat till en lägenhet där alla vitvaror är från Siemens. Alla vitvaror piper. Alltid.
Mikrovågsugnen piper till exempel frenetiskt i 30 sekunder, när den är klar. 30 sekunder! Diskmaskinen piper, tvättmaskinen piper, torktumlaren piper.
Det har visat sig att alla vitvaror pipet, utom kylskåpet. Det piper aldrig. Inte ens när man missat att stänga det. Det är ju enda gången man vill ha pip. Kardinalfel.
Med hjälp av en granne lyckades jag programmera om mikrovågsugnen så att den numera bara piper i 3 sekunder, vilket är mer rimligt. Däremot var programmeringen i sig totalt orimligt och allt annat än intuitiv. Eftersom det var så komplicerat minns jag inte exakt hur man gör, men det var i stil med: Tryck 5 gånger på grillad kyckling-knappen, två gånger på sänk-effekt-knappen, och vrid timern ett varv åt höger medan du håller innan upptinings-knappen.
Finns det ingen på hela Siemens som arbetar med användarupplevelsen?!
Tid pengar och kvalitet. Rolig och enkel version av den annars så trista och uttjatade klassikern.
Alla har vi sett den klassiska projekttriangeln med tid, pengar och kvalitet. Något tråkig, men likväl är den ofta nödvändig att visa för kunder som är helt oförstående hur de olika faktorerna förhåller sig till varandra.
Jag har nu hittat en tillpoppad och något roligare version från Colin Harman (den finns även att köpa som färdig poster).
Nu blir det både roligare och enklare för kunderna välja och vraka bland de olika ytorna i diagrammet.
The Clash lånar av Elvis Presley, sen går resten av bara farten.Kruder: – "Vi har inspirerats av havet och människans inre tomrum". Dorfmeister: – "Närå, vi bara skojar. Vi har inspirerats av Simon & Garfunkel."
Många är rädda för att sno design av andra. De är antagligen rädda för att det ska vara ocreddigt. Jag tycker snarare att det är sjukt creddigt att stå för att man har inspirerats av den där webbplatsen eller den där tidningsdesignen. Jag har i så fall svårare för alla ljugande typer som ska vara så svåra, och dropar fraser som – “Jag har inspirerats av havet och människans inre tomrum blah blah”. Det är jobbigt när konstnärer säger så, och det är ytterligare snäppet jobbigare när folk som arbetar kommersiellt med design säger så.
Ingen renomésnyltning tack
Givetvis kan du inte sno design så till den grad att det skulle kunna ge dig fördelar om målgruppen förväxlar dig med förlagan. Vid ett tillfälle gjorde jag design till en webbplats för en svensk bilhandlare som är stor och tongivande i branschen. Efter ett tag dök det upp en mindre bilhandlare med identisk design på sin webbplats. Vilken kund som helst skulle få uppfattningen att det var samma organisation. Vi bad en utvecklare kolla webbkoden och även den var identisk. Det är inte ok.
Hade det däremot varit ett företag i en annan bransch och de hade gjort modifikationer eller förbättringar av designen så skulle det vara betydligt mer ok. Då skulle man inte vinna några fördelar på någon annans bekostnad.
Clash hyllar Elvis Presley
Jag gillar verkligen the Clash hyllning till The King. Omslaget till “London Calling” är väldigt tydligt inspirerat av Elvis Presleys debutplatta. “Plagiatet” är roligt, snyggt och rock n roll. Helt rätt!
Vem som helst fattar väl ändå att de grabbarna är uppväxta med The King. Då är det ingen idé att låtsas som nåt annat. Istället ska man tydligt visa vad man gillar genom en hyllning. Sjukt creddigt!
Men det slutar inte där. Även clash har i sin tur blivit “plagierad”, det finns varianter där det det slås sönder både dragspel och technics 1200:or. Det här är skivomslagens svar på dagens digitala celebriteter som Skogsturken och Star wars kid. Här är ett omfattande galleri med omslag: Elvis Presley Cover Parodies
Kruder & Dorfmeister gillar Simon & Garfunkel. Vad skulle vara ett bättre sätt att visa det än att rippa omslaget till Bookends?
Salvador Dali, eller vem det nu var, sammanfattar det hela bra.
Jag tror t o m att det var självaste Salvador Dali som sa – “Plagiat är den högsta formen av beundran”. Visst är det så. Och visst behöver man inte vara så rädd för att visa vad man beundrar.
Inte så många kalorier i choklad…fast å andra sidan är det beräknat på 25 gram. Tricky!
Jag har tidigare skrivit om hur kalorier för chips anges, nämligen per portion (25 gram) istället för per 100 gram. Nu har även chokladtillverkare hakat på trenden, och anger kalorier per 25 gram.
Rosa rattar, samarbete av Rosa bandet och Ahlgrens bilar
Ahlgrens bilar och Rosabandet har ett smart och smarrigt samarbete, Rosa Rattar. 10 procent av vinsten går till Rosa bandet och Cancerfondens forskning. Ahlgrens har tidigare gett ut kampanjpåsar för Volvo V70, men jag måste säga att det här är ett mycket mer lyckat samarbete. Så ut och köp påsar till er själva och alla ni känner!
Själv åt jag godis med riktigt gott samvete hela helgen. Sweeeeet!
Visst är det lite likt. Speciellt för att vara i en kampanj för kaffe tycker jag.
När jag cyklade till jobbet imorse såg jag denna annons för 7 Eleven. De berättar hur mycket de gillar kaffe. Det första jag kom att tänka på när jag såg kampanjlogotypen var att den liknade Starbucks logotyp. Särskilt eftersom kampanjen just rör kaffe.
Vad tycker du? Är de lika, eller är det bara att båda är runda och gröna?
Big. Google visar hur stora de är genom att upsiza sitt gränsnitt.
Google kändes inte riktigt som vanligt när jag skulle googla lite nonsens istället för att jobba imorse. Hela gränsnittet har blivit större och tydligare. Jag har inte hunnit forska speciellt mycket i detta ännu förutom att kolla twitterströmmar i ämnet.
Min egen spontana gissning är dock att google helt enkelt har anpassat gränsnittet i takt med att internetanvändarna får högre och högre upplösning på sina skärmar.
Kolla in googles nya gränsnitt och njut av lite skön Public Enemy (spotifylänk): He got game
"Kanske är jag liten som Piff och Puff, kanske är jag liten men jag är tuff"
Aston Martin är kända för att tillverka exklusiva lyxbilar i det absoluta premiumsegmentet. Nu har de tagit fram ett concept för en småbil. Modigt.
Bilen ska heta Cygnet, vilket får mig att tänka på de glassiga småsvanarnas dans i Svansjön. Enligt Motor Authority baseras Aston Martin Cygnet på Toyota IQ vilken är en betydligt billigare bil.
Kundanalys
Spontant kan det låta märkligt att en lyxbilstillverkare plötsligt lanserar en småbil. Det finns dock en anledning till det. Aston Martin har identifierat att nästan samtliga av deras kunder även har en småbil i sitt garage, vilken främst används för pendling i londontrafiken. De vill nu erbjuda dem möjligheten att välja sitt favoritmärke även i småbilsegmentet.
Svårt att upprätthålla varumärkets premiumkänsla
Ur varumärkesperspektiv är den här typen av projekt krångliga. Varumärket kan lätt försvagas och urholkas. Aston Martin angriper dock det problemet på ett intressant sätt. För att få köpa en Cygnet så måste du sedan tidigare vara ägare till någon av de exklusivare bilarna från Aston Martin.
Det kan lösa problemet att inte vem som helst kan köra omkring i en Aston Martin. Tanken är att Cygnet ska vara som jollen längs bak i lyxjakten.
Sedan får vi se hur de löser andra attribut som kan förväntas av en Aston Martin. Saker som detaljkvalitet och komfort mm. Om inte de bitarna lyckas, så tror jag att varumärket på sikt kommer att stå för något annat än vad det idag står för.
