Sverige står sig bra i förmågan konkurrera globalt. Enligt CNN Money som publicerar utdrag ur en rapport från World Economic Forum så hamnar vi på andra plats!
“The U.S. was overtaken by Sweden and Singapore, according to the Global Competitiveness Report for 2010-2011, partly because of the sluggish economy and political uncertainly that have weakened the private sector. Switzerland tops the list, with Sweden notching up to second place and Singapore moving up to third, knocking the U.S. down to fourth. “
Tipp-Ex har en rolig, genomarbetad och nytänkande kampanj som går på Youtube. Jag har redan sett den delad av flera människor på Facebook mm, så jag gissar den kommer få bra och välförtjänt spridning.
Jag vill inte analysera kampanjen för djupt här för det skulle bli en sån spoiler för er som inte sett den. Men utan att säga för mycket tycker jag att den genom sitt överaskningsmoment bekräftar fenomenet banner blindness, vilket kan vara intressant för alla som arbetar med kampanjer på webben.
Samsonite kör en ny gerillakampanj där de rullar ut trasiga väskor på bagagebanden på flygplatser. När folk har fått stå och fnissat eller förfasats över den trasiga väskan så rullar de ut en ny fin väska med Samsonites reklambudskap precis i anslutning till den trasiga väskan. Ett klart och tydligt budskap som påvisar nyttan med en tålig väska.
Jag är lite osäker på hur flygplatserna ställer sig till en sån kampanj som insinuerar att deras ground crew bashar väskor hej vilt. De skulle säkert skicka ut Samsonite med huvudet före om de ertappades. Men är det gerillamarknadsföring så är det gerillamarknadsföring, då kan man inte ta hänsyn till sånt.
Gerillakampanjen tycks ha fått en del spridning. Det första jag såg av kampanjen var folk som delade ut bilder på Facebook som de tagit medan de väntade på sitt bagage.
Ingenting ont om kunder, men jag tycker att Clients from hell är riktigt rolig! Lite som tjuvlyssnat, fast allt utspelar sig inom media, reklam och kommunikation. När ska kunderna kontra med en blogg där de citerar alla mer eller mindre jordnära kreatörer?
Jag läste i Blekinge Läns Tidning att franska ELLE slopar retuschen i sitt senaste nummer. Föredömligt! Hoppas nu att fler tidningar har den goda smaken att göra likadant.
The Clash lånar av Elvis Presley, sen går resten av bara farten.Kruder: – "Vi har inspirerats av havet och människans inre tomrum". Dorfmeister: – "Närå, vi bara skojar. Vi har inspirerats av Simon & Garfunkel."
Många är rädda för att sno design av andra. De är antagligen rädda för att det ska vara ocreddigt. Jag tycker snarare att det är sjukt creddigt att stå för att man har inspirerats av den där webbplatsen eller den där tidningsdesignen. Jag har i så fall svårare för alla ljugande typer som ska vara så svåra, och dropar fraser som – “Jag har inspirerats av havet och människans inre tomrum blah blah”. Det är jobbigt när konstnärer säger så, och det är ytterligare snäppet jobbigare när folk som arbetar kommersiellt med design säger så.
Ingen renomésnyltning tack
Givetvis kan du inte sno design så till den grad att det skulle kunna ge dig fördelar om målgruppen förväxlar dig med förlagan. Vid ett tillfälle gjorde jag design till en webbplats för en svensk bilhandlare som är stor och tongivande i branschen. Efter ett tag dök det upp en mindre bilhandlare med identisk design på sin webbplats. Vilken kund som helst skulle få uppfattningen att det var samma organisation. Vi bad en utvecklare kolla webbkoden och även den var identisk. Det är inte ok.
Hade det däremot varit ett företag i en annan bransch och de hade gjort modifikationer eller förbättringar av designen så skulle det vara betydligt mer ok. Då skulle man inte vinna några fördelar på någon annans bekostnad.
Clash hyllar Elvis Presley
Jag gillar verkligen the Clash hyllning till The King. Omslaget till “London Calling” är väldigt tydligt inspirerat av Elvis Presleys debutplatta. “Plagiatet” är roligt, snyggt och rock n roll. Helt rätt!
Vem som helst fattar väl ändå att de grabbarna är uppväxta med The King. Då är det ingen idé att låtsas som nåt annat. Istället ska man tydligt visa vad man gillar genom en hyllning. Sjukt creddigt!
Men det slutar inte där. Även clash har i sin tur blivit “plagierad”, det finns varianter där det det slås sönder både dragspel och technics 1200:or. Det här är skivomslagens svar på dagens digitala celebriteter som Skogsturken och Star wars kid. Här är ett omfattande galleri med omslag: Elvis Presley Cover Parodies
Kruder & Dorfmeister gillar Simon & Garfunkel. Vad skulle vara ett bättre sätt att visa det än att rippa omslaget till Bookends?
Salvador Dali, eller vem det nu var, sammanfattar det hela bra.
Jag tror t o m att det var självaste Salvador Dali som sa – “Plagiat är den högsta formen av beundran”. Visst är det så. Och visst behöver man inte vara så rädd för att visa vad man beundrar.
Året var 1995. Ingen hade hört St Germain och samlingsskivorna med jazzinfluerad “loungemusik” var inte ännu inte sönderspelade. Jazzen var med andra ord så otidsenlig den bara kunde bli.
Eurodisco var stort. Musikroduktionerna glossiga, smootha och slicka. Artisterna var om möjligt ännu glossigare och ännu mer yta. Den skönsjungande Nana Hedin sjöng med E-type på skivorna, men på scenen och i videorna var det den exotiska amazonkvinnan Dee som frontande. Tyska Milli Vanilli avslöjades som bluffar eftersom de inte sjöng själva. Producenterna Clivillés och Cole (C&C Music Factory) hade praktiskt nog hittat Zelma Davis som både var fotomodell och sångerska i ett. Det fanns helt enkelt tydliga konventioner för hur musik skulle vara.
Då händer det
Plötsligt dyker det upp en mystisk och totalt otippad nytänkare. En grå och sönderrökt man, vilket är totalt fel i den tillrättalagda och homogena eurodiscosfären. När han sedan öppnar munnen och jazzar loss blir det ännu mera fel. Dömt att misslyckas, om det hade gjorts av någon annan än självaste Scatman John.
Mot alla odds går det ändå hem. Med hitlåten Scatman (spotifylänk) tar Scatman John världen med storm. Den numera framlidne Scatman John mottog hela 14 guld och 18 platina för sina skivor och han nådde ut brett när han scattade och rhymade sitt budskap. Vem hade trott det?
Låt dig inspireras
Så nästa gång du står inför en stor utmaning, behöver inspiration, känner dig lite allmänt osäker eller kanske bara behöver en skön pepp – blunda och tänk på den grå och sönderrökta mannen. Hör hans rader i Scatman och lyssna till hans budskap till dig – “if the Scatman can do it, so can you”.
Liknar Statoil. Norrmännen vet hur de vill ha sina loggor.
Jag vill lyfta fram Djuice logotyp här med anledning av att den nämndes bland kommentarerna när jag skrev om Statoils logotyp. De liknar varandra.
Loggan må vara en norsk dussinlogga, men Djuice gamla reklamfilmer stack verkligen ut och hyllas än idag (av mig i alla fall), så jag passar på att lyfta fram dem också. Nedan följer ett antal klassiker, där det bjuds på bevingade citat som – “Man vill ha det”.
Då jag har ett gammalt hotmail-konto som jag sporadiskt loggar in på så kommer jag ibland i kontakt med MSNs usla tjänster. Idag såg jag dessutom deras uslaste kampanj på länge.
Ett mail där det står att msn ger mig en present. Det står ingenting i stil med -“Vi har två miljoner användare i Sverige och de fem första som klickar får en lott.” Det står formulerat som att alla deras användare får en lott för att MSN vill fira.
Därför känns det snopet att landa på en sida där det står “Alla lotter är slut!”. Det var redan dagen efter mailet hade kommit. Hur då slut? Är de slut hos leverantören? Är de fem lotterna de hade köpt in för kampanjen slut? Det ges ingen närmare föklaring, och inte ens ett litet – “Förlåt vi ljög”.
Vad är syftet med kampanjen
Vill MSN enbart få klick till sin sida? Då har de säkert lyckats. Vill de skapa en känsla av gemenskap med sina användare och fira tillsammans? Vill de ha nöjdare användare? Då har de garanterat misslyckats.
Det är möjligt att den begränsade mängd användare (typ fem? det var fem lotter på bilden) som fick sin lott är nöjda, men jag skulle gissa att betydligt fler är missnöjda.
Sa jag vad som skulle firas?
Det som skulle firas var att MSN är Sveriges största webbplats. Alltså att antalet stackars krakar som inte vet hur man byter startsida i Explorer är fler än någonsin. Vid närmare eftertanke så är det ingenting som jag har minsta lust att fira. Jag är därför rätt nöjd utan lott. Dock är jag inte nöjd användare på MSN och Hotmail.
